Frisyrer:1

För några månade sedan blev det i bloggosfären en diskussion om frisyrer. Jag bidrog med min ungdoms "hit", nämligen den av Grace Kelly lanserade "svinryggen".

Grace Kelly var den som bäst förkroppsligade 1950-talsidealet av oklanderlig perfektion. Hennes uppträdande var aristokratiskt, långt innan hon gifte sig med furst Rainier. Inom modet har vi henne att tacka för den "prydliga damens look" med pärlhalsband till jumpersetet, kompletterat med skinande vita korta handskar och naturligtvis den så kallade Kelly-bagen.
Hon bar gärna ballerinakjolar i tyll, klänningar som betonade hennes getingmidja och formframhävande baddräkter med halterneck. I filmen Fönstret åt gården spelar hon Lisa Fremont som gör entré i en överdådig svartvit klänning. Det svarta sammetslivet låter oss ana lite av axlarna, och den vita kjolen består av ett flertal meter chiffong, som ger den en generös vidd. En delikat utförd svart brodyr pryder kjolens övre del, och ensemblen fullbordas med lågklackade skor och operahandskar samt pärlhalsband och pärlarmband.

Det var minsann inte så lätt att leva upp till! Det stod många hinder i vägen. Det jag minns mest var att mitt hår vägrade att bli av den tjocklek och längd som krävdes för att svinryggsfrisyren, trots inlagd attrapp, skulle uppvisa oklanderlig perfektion timme efter timme....

 Här är jag - ett år försenad- på bröllopsresa i Rom. Jag har sömmersketillverkad (tidigare hade min mor sytt alla kläder - konfektionsindustrin hade inte riktigt kommit igång efter kriget ) liten dräkt och krokodilväska!

(inköpt för min första månadslön som vik läkare...)

OCH

Svinrygg!

När vi sen kommo hem fick jag ganska snabbt lägga av den - den gamle klagade att det jämnt var hårstrån i smörbyttan...

MEN

Dessa reminiscenser har inspirerat mig till en historisk exposé över mitt livs FRISYRER:

FRISYR 1