onsdag, november 03, 2010

Arkiv för dekorativ konst

När jag under femtiotalet var Lundastudent talades det mycket om det nyinrättade Arkivet, och det fanns ofta reportage i Sydsvenskan med fotografier och intervjuer med initiativtagaren konstprofessor Ragnar Josefsson.
Ur Carl Fehrmans Lärdomens Lund:
Som akademisk lärare hade han ambitionen att på olika sätt konfrontera sina elever med nuets skapande konstliv. Han ville bryta den ensidigt kammarlärda traditionen för att ge insikter i det konstnärliga arbetets villkor och väsen. Han skolade sina elever i aktuell utställningsteknik genom att låta dem tjänstgöra vid det till institutionen knutna Skånska konstmuseum. Själv stod han i förtrolig kontakt med sin samtids målare och skulptörer. I deras ateljéer studerade han förarbeten och skisser till de fullbordadeverken; på sina seminarier tog han med förkärlek upp temat om konstverkets födelseprocess i anslutning till konkret material.


Det blev underlaget för det sammanfattande verket Konstverkets födelse, utgivet det ominösa året 1940. Han hade utarbetat en formanalytisk metod för att kunna följa etapperna i den konstnärliga skapelseprocessen. Utvecklingstanken, den stora kategorin i 1800-talets naturvetenskap, har han överfört till det andliga livets område. Men den positivistiska, deterministiska filosofin har övervunnits; Bergsons tankar om den språngvis skapande processen har byggts in i schemat. En slutprodukt av Josephsons studier blev det skissernas museum, Arkiv för dekorativ konst som han byggde upp och inom vars väggar han samlade förarbeten och utkast till monumentalkonst, från Sverige, det övriga Norden och Europa, främst Frankrike.

Skam till sägandes, har ju fram till i söndags  jag aldrig varit där!

Jag visst inte ens VAR det låg, jag hade en vag idé om att det fortfarande var inhyst i något skrymsle av universitetet.
Skissernas museum består idag av byggnader från fem olika epoker, som alla länkats ihop till en. Den nya tillbyggnaden har slutit samman de gamla delarna till en enhet och skapat en innergård med vackert ljusinsläpp i gallerigången mellan Svenska salen och Skulptursalen. År 2006 vann byggnaden Betongpriset, för det sätt som Celsing behandlat fasaden så att den smälter samman med Westmans skapelse från det sena 50-talet.

Inuti såg det faktiskt nästan likadant ut som jag minns det från tidningsbilderna.
Det var förbjudet att fotografera,
bilden ovan är tagen från internet
MEN
Den här kunde jag inte motstå, den heter
Modell till Bobos hjärta!
(Katarina Norling 1963-)
 Speciautställningen gällde Mexikansk konst
När jag kom till Lund 1953 hade Ragnar Josephson just återkommit till professuren efter att ha varit tjänstledig 1948-51 då han var chef på Dramaten. Han var en färgstark person:

Fehrman igen:
"Vid sidan av Hans Ruin var han den siste paradföreläsaren vid uiversitetet som från sin kateder med effektfull retorik och mäktiga röstresurser trollband en stor publik. Han var en för alla bekant gestalt på stadens gator, i sin magnifika blå paletå avmålad av konstnären Johan Johansson. "Som en rundbågekyrka med skämtsamma skulpturer på pelarna" skildrar honom Sigfrid Lindström med en arkitekturhistorisk metaforik som fångar något av den yviga och yverborna i hans uppenbarelse. 
Sin sista bostad hade han i sena år i samma hus där Strindberg bott under sina guldmakarperiod på 1890-talet.
 När jag i våras var nere och firade årets lundastudent passerade jag huset på väg till tåget...

Etiketter: , , ,

1 Reflektioner:

Anonymous en djefla man skrev ...

Skissernas museum förknippar jag framför allt med fantastiska konserter och uppläsningar. Det där med att man kunde sitta och granska konstverken medan man lyssnade var en del av upplevelsen.

03 november, 2010 09:42  

Skicka en kommentar

<< Home