Istanbul:7 Beyoğlu *

 

Från båten såg vi Dolmabahçepalatset som efter  1856 var hemvist för sultanerna
och även efter 1923 tjänade som presidentresidens.

Efter att ha fikat längs stranden i Asien (Üsküdar) gav vi oss vidare på vår söndagsutflykt.

Först båt till Kabatas för att därifrån åka Tünel till Taksim

Istanbul is served by two underground funicular railways, of very different ages and styles.
The older of these lines is the Tünel. This line is the oldest underground metro line in continental Europe, and the second in the world after London (arguably third in the world, if one counts Brooklyn, New York's abandoned Atlantic Avenue Tunnel). The Tünel is 573 m long with an altitude difference of 60 m and no intermediate stations between Karaköy and Tünel Square. It has been continuously in service since 1875. Two trains run every 3.5 minutes on a single rail line with a passing loop half way between the termini, and a trip takes 1.5 minutes. 15,000 people are transported daily.
The modern funicular running between Kabataş - Taksim Square
A second modern funicular, the Kabatas-Taksim Funicular, opened in June 2006, connecting Kabataş and Taksim. This system connects the sea bus station and the tram stop in Kabatas to the metro station on Taksim. It is about 600 meters long and climbs approximately 60 meters in 110 seconds.

Taksimtorget ligger högst uppe i den moderna stadsdelen Beyoğlu. När vi kom ut från Tünelstationen inspekterade vi först Cumhuriyet Anıtı, Republikmonumentet, där Atatürk figurerar, dels på ena sidan som General bland sina officerare, dels, på motsatta sidan, som president och landsfader. Det var rikligt med poliser och polisbilar. Jag tyckte det var intressant med en ung parant kvinnlig polis och bad om ett snapshot.

Sedan började vi vandra längs Istiklal Caddesi.

Det dröjde inte många minuter förrän vi (kl visade sig vara 12) mötte en demonstration med fladdrande röda, ej turkiska, fanor, troligen en facklig demonstration. 

Jaha, det var därför det var så många poliser...

tänkte vi och släntrade vidare.

MEN

Efter någon halvtimme hörde vi taktfasta körer uppifrån Taksim.

Gågatan i hela sin bredd fylldes av män , arm i arm i bredd, invirade i rödblå (HIF:s färger!) halsdukar. Vi flanörer fick kasta oss åt sidan bäst vi kunde. 

 De fotbollskunniga i vår grupp kunde identifiera laget till Trabzonspor, 

som tydligen vann ligakuppen 2010!

Omedelbart efter fotbollsfansen kom alla poliserna vi sett uppe vid Taksim, med hjälmar, sköldar och batonger i högsta hugg. Den blonde tillvänster är den medhavde sonen.

Vi försvann in i gränderna på jakt efter en fiskrestaurang....

* Det är i Beyoğlu som Orhan Pamuk planlöst strövar under uppväxten.