Världens mått
Det blir allt ljusare på eftermiddagen. På grund av det usla vädret har det mest fört med sig att vi ser all spindelväv som samlats i vintermörkret.....
Februari har därför korats till STÄD-månad.
I januaris, LÄS-månadens, sista självande minuter har jag kunnat glida igenom en fängslande bok:
Världens mått av Daniel Kehlmann.
Den skildrar på ett pikareskt medryckande sätt två tyska vetenskapsmäns biografier, samtidigt som man får en inblick i livet i kungadömet Preußen under första halvan av 1800-talet.
På 250 lättlästa sidor varvar han berättelserna om Carl Friedrich Gauss och Alexander von Humboldt i alternerande kapitel. Han redogör för anmärkningsvärkt mycket av deras stora vetenskapliga upptäckter utan att det blir tråkigt.
Bara det en bedrift!
Ur recensionen i SvD:
Det är hur som helst varken slump eller tur att romanen sedan den kom ut i Tyskland för två år sedan långa perioder tronat överst på bästsäljarlistorna, även om jag inte är så säker på om föremålen för intresset – Humboldt och Gauss – är odelat positiva till den kolossala uppmärksamheten. Ty deras stora liv har här förvandlats till lika skälmaktiga som stiliserade tablåer med det främsta uppdraget att roa.
Fotot ovan är taget i väntrummet på Ängelholms lasarett där vi var på en rutinkontroll.
Jag hade då tillfälle att konstatera att ICA-Kuriren - som vi upphörde att prenumerera på för några år sedan bytt skepnad.
Det var bättre förr!?
Februari har därför korats till STÄD-månad.
I januaris, LÄS-månadens, sista självande minuter har jag kunnat glida igenom en fängslande bok:
Världens mått av Daniel Kehlmann.
Den skildrar på ett pikareskt medryckande sätt två tyska vetenskapsmäns biografier, samtidigt som man får en inblick i livet i kungadömet Preußen under första halvan av 1800-talet.
På 250 lättlästa sidor varvar han berättelserna om Carl Friedrich Gauss och Alexander von Humboldt i alternerande kapitel. Han redogör för anmärkningsvärkt mycket av deras stora vetenskapliga upptäckter utan att det blir tråkigt.
Bara det en bedrift!
Ur recensionen i SvD:
Det är hur som helst varken slump eller tur att romanen sedan den kom ut i Tyskland för två år sedan långa perioder tronat överst på bästsäljarlistorna, även om jag inte är så säker på om föremålen för intresset – Humboldt och Gauss – är odelat positiva till den kolossala uppmärksamheten. Ty deras stora liv har här förvandlats till lika skälmaktiga som stiliserade tablåer med det främsta uppdraget att roa.
Fotot ovan är taget i väntrummet på Ängelholms lasarett där vi var på en rutinkontroll.
Jag hade då tillfälle att konstatera att ICA-Kuriren - som vi upphörde att prenumerera på för några år sedan bytt skepnad.
Det var bättre förr!?
Etiketter: Das Lesen
0 Reflektioner:
Skicka en kommentar
<< Home