Vardagslivets tråk och tvång

slipper ju vi pensionärer.
Vi riskerar inte, som i Alf H:s visa:

Jag såg att häggen blommade,
det kom en doft av den.
Då gick jag till min älskade
och sade: Se och känn!
Hon stod vid makaronerna,
hon sydde på en klut.
Och när hon lyfte blicken
hade häggen blommat ut.

(Medan göken tiger, 1964)

Men nu har den ju det - och syrenerna sjunger på sista versen....
kunde vi konstatera vid vårt "misslyckade"(?) besök på Skogslund.

1. Vår kära gamla självgående Klippo, som investerades i på moster Ebbas tid vägrade starta!
Vi uppdagade snart att bensinen rann ymnigt över höljet....
I bästa fall är det bara mössen som varit framme och bitit av bensinslangen....

2. Stormen Per hade härjat bland de kvarvarande lövträden i vår lilla park - och bland annat spärrat vägen till komposten.














Vi beslöt att avvakta med trädgårdsskötsel.

Trots allt ligger vår tomt som en grönskande oas i det Gudrunskövlade området.

Vi utnämnde gräsmattan till äng och picknickade till rik fåglalåt


Lövsångare, bofink, titor, gulsparv och taltrast sjöng så de ronga för oss, men framför allt trädgårdssångaren som är en trogen återkommande gäst i vårt hägg- och syrenbuskage.
Ev comments se ovan!