Födelsedagsbarn 5
Ovanstående bild härrör från Lottens blogg 1 mars.
Där kommenterade jag sålunda:
Du har löst ett problem för mig. När jag nämligen nu går in på andra varvet på min blogg med 25 utvalda födelsedagsbarn som skall uppmärksammas för ANDRA gången, måste jag ju hitta på nya fascinerande vinklingar...
Så det gör jag nu:
Det var en gång en familj i en villa i Viken. Föräldrarna arbetade borta hela dagarna. Efter mormors död var de tre sönerna helt ensamma i huset flera timmar varje eftermiddag.
En höstkväll, när f. äntligen hade fått middagen klar saknades dagens födelsedagsbarn!
Var var Gustav?
Ingen hade sett honom !
Det hade mörknat. Ve och fasa...
Det ringdes till diverse klasskamrater - ingen Gustav.
Precis när vi bestämt att kontakta polisen - dök han upp - hungrig och trött.
Alla föräldrar som saknat ett barn känner igen sig:
Ångesten slår över i aggression.
VAR har Du varit?
Jag har varit och köpt en musfälla.
Precis som hushållet i Mesta hade vi kvällen innan upptäckt musspillning i diskbänken. Föräldrarna hade i sitt stressade tillstånd nedprioriterat detta faktum men Gustav skred till aktion:
Efter skolans slut åkte han buss till vår tätort Höganäs.
Man bör känna till att den egentligen inte existerar.
Höganäs är en sammanslutning av det gamla gruvsamhället H. Öfre och fiskeläget benämnt H.Nedre.
Han beslutar vid framkomsten att gå åt höger dvs österut mot Öfre. Detta visar sig vara en felsatsning.
Åter till "Centrum"(som ju således inte är ett centrum).
Denna gång går han västerut och Eureka :Han hittar en järnhandel och kan införskaffa en musfälla.
Kommen så långt upptäcker han att pengarna inte räcker till bussfärden hem!
Men han är inte bet. För de sista slantarna inköper han en chokladkaka för att få Krafter och beger sig gående de 6 kilometrarna hem till Viken.
Vilket ju tar en stund...
Man bör ihågkomma att detta var långt före mobiltelefonernas tid!
Vi föräldrar var ju uppbragta över denna vrickade idé!
Hur kunde han göra oss så oroliga etc lamenterade vi,
samtidigt som vi lade för honom näring för att få honom i hyggligt skick igen.
Dock: Innan han sedan stupade i säng laddade han musfällan.
Och si
Nästa morgon hade han fångat en mus
se ovan!!!
Där kommenterade jag sålunda:
Du har löst ett problem för mig. När jag nämligen nu går in på andra varvet på min blogg med 25 utvalda födelsedagsbarn som skall uppmärksammas för ANDRA gången, måste jag ju hitta på nya fascinerande vinklingar...
Jag erinrar mig nu en "musepisod" ur Födelsedagsbarn 5:s antecedentia. Den skall jag berätta 7 mars.
Så det gör jag nu:
Det var en gång en familj i en villa i Viken. Föräldrarna arbetade borta hela dagarna. Efter mormors död var de tre sönerna helt ensamma i huset flera timmar varje eftermiddag.
En höstkväll, när f. äntligen hade fått middagen klar saknades dagens födelsedagsbarn!
Var var Gustav?
Ingen hade sett honom !
Det hade mörknat. Ve och fasa...
Det ringdes till diverse klasskamrater - ingen Gustav.
Precis när vi bestämt att kontakta polisen - dök han upp - hungrig och trött.
Alla föräldrar som saknat ett barn känner igen sig:
Ångesten slår över i aggression.
VAR har Du varit?
Jag har varit och köpt en musfälla.
Precis som hushållet i Mesta hade vi kvällen innan upptäckt musspillning i diskbänken. Föräldrarna hade i sitt stressade tillstånd nedprioriterat detta faktum men Gustav skred till aktion:
Efter skolans slut åkte han buss till vår tätort Höganäs.
Man bör känna till att den egentligen inte existerar.
Höganäs är en sammanslutning av det gamla gruvsamhället H. Öfre och fiskeläget benämnt H.Nedre.
Han beslutar vid framkomsten att gå åt höger dvs österut mot Öfre. Detta visar sig vara en felsatsning.
Åter till "Centrum"(som ju således inte är ett centrum).
Denna gång går han västerut och Eureka :Han hittar en järnhandel och kan införskaffa en musfälla.
Kommen så långt upptäcker han att pengarna inte räcker till bussfärden hem!
Men han är inte bet. För de sista slantarna inköper han en chokladkaka för att få Krafter och beger sig gående de 6 kilometrarna hem till Viken.
Vilket ju tar en stund...
Man bör ihågkomma att detta var långt före mobiltelefonernas tid!
Vi föräldrar var ju uppbragta över denna vrickade idé!
Hur kunde han göra oss så oroliga etc lamenterade vi,
samtidigt som vi lade för honom näring för att få honom i hyggligt skick igen.
Dock: Innan han sedan stupade i säng laddade han musfällan.
Och si
Nästa morgon hade han fångat en mus
se ovan!!!
Etiketter: Födelsedagsbarn
1 Reflektioner:
Men vad han är lik Lina! Det har jag aldrig lagt märke till förut!
Skicka en kommentar
<< Home