Premiär!

Nu är högsommaren här.
Trädgårdsarbetet och midsommarfirandet är avklarat, fotbollsVM går in på upploppet.

Utmattade av de två senare, åsåg vi i tisdags Allsång på Skansen, där Povel Ramel var årets första gäst.
Då erinrade jag mig att jag, på bananskal, varit på parkettplats hela tre gånger och sett de stora elefanterna som "kalvar".
Jag återkommer till Povel - men vi börjar med 75-årsjubilaren

Gösta Knutsson är väl, om över huvudtaget numera, mest känd som författare till böckerna om Pelle Svanslös.
För oss 30-talare gjorde han en annan viktig insats:

Gösta Knutsson, en legendarisk radioman från Uppsala, lanserade 1938 frågesporten i Sverige. Det första programmet i radio var en match mellan lag från två nationer vid Uppsala universitet. En ständig följeslagare var domaren Einar Haglund, som också kallades "Allvetaren".

Nutidens unga, uppfostrade med TV och internet, kan troligen ej föreställa sig, långt före Hylands hörna, vilket folknöje detta blev. Succén blev antagligen desto större, genom att världskriget gjorde behovet av verklighetsflykt stort.

I Helsingborg anordnades turneringar med lag från de olika skolorna i staden, en sorts "Vi i femman", men på gymnasienivå.
Flickläroverket var på min tid, för att citera en spexsång: Vår lingonröda skola...
Finalen 1949 (?) var mellan ett lag från Teknis och ett från Gossläroverket. Förmodligen på grund av att lokalen var rymligare och modernare användes Flickläroverkets aula.

Konferencier var Sten Broman
http://www.lub.lu.se/ub/utstallningar/broman/sten.htm
Utöver frågorna, avslutades alltid tävlingen med att en från vardera laget fick i "Oförberedda talares klubb" tala över ett för dem fram till starten hemligt ämne i 10 minuter.
Fram till detta moment var ställningen jämn.
Gossis representant visade sig heta Hans Alfredsson...
The rest is history.

Jag kommer fortfarande ihåg hur skrattet skallade, vi vek oss framåt i magkramper. Sten Broman vände på huvudet tog av sig glasögonen och stirrade förundrat på gossen: A star was born.

Ämnet han skulle utreda sig över var inte alltför upphetsande, ung "Min skäckiga märr"
När han senare på läsåret tog studenten minns jag att han väckte uppseende genom att rida hem på en sådan.