Vikeningarna funderar: Helvete och himmel

HELVETE:

Jag gick in på Hässleholms station för att informera mig om hur jag skulle bete mig för att återfå min väska. Scenariot från Kristianstad för fyra år sedan upprepade sig:

Någon till tågverksamheten knuten lokal med personal fanns inte.

Pressbyrån sålde biljetter men dess personal intog attityden:

How should I know I only work here?!

Mitt insisterande resulterade i att man hänvisade till en man, som sedan hänvisade till en tredje i någon form av arbetskläder som endast kunde meddela att jag skulle kontakta hittegods i Malmö,

till vilket jag fick ett telefonnummer. När jag 09.01 ringde detta nummer hälsade en röst glatt att de inte öppnade förrän kl 10.00...

Jag beslöt mig att åka tillbaka till Helsingborg

MEN

när jag började fråga om hur jag skulle bete mig med detta var det en förstående medpassagerare som ryckte in och gav mig goda råd.

HIMMEL

På tåget 09.31 tillbaka till Hbg talade jag med den unge tågvärden , Mattias,

OCH

Han ägnade sedan hela återstoden av sin arbetsdag för att försöka ta reda på om och hur min väska tagits om hand. Visserligen lyckades han inte men, bara detta att någon brydde sig, och indirekt gav information om hur rutinerna var, kändes betryggande. Jag började ju oroa mig för att förlora det nerpackade där ju fanns oundgängliga saker som min elektriska tandborste mm mm

För att inte tala om den nyöppnade dyrt förvärvade parfymflaskan:

Väl hemkommen ringde jag till HITTEGODS MALMÖ
En trevlig dam beklagade att de ännu inte fått in en sådan väska.
Jag mejlade en bild...
OCH
MIRABILI DICTU
Nästa morgon fick jag svar att väskan dykt upp hos dem
OCH
Istället för Vimmerby unnade jag mig ett besök i den föga av mig frekventerade metropolen
MALMÖ