SM:6 Branting

den gamles farmor Matilda hade Branting på väggen. När jag träffade henne första gången 1956 - var hon desillusionerad. Hon som under storstrejken 1909 hade varit ute och agiterat sade - mitt under Erlandereran : Det var inte hit vi ville...

Här sitter hon nittioårig på förstutrappen någon gång på 1970-talet

Jag läste del 6 av Statsministerbiografierna, om Branting, redan i februari, det har bara inte blivit av med recensionen

MEN

I morse var likaledes mustaschprydde Håkan Juholt lördagsgäst i TV4, så jag tänkte

NU:

Men, Branting har ju figurerat redan i biografin över nr 1: Karl Staaf , jag citerar:

Han (dvs KS) var en framstående jurist och kändisadvokat med egen lukrativ byrå,  

ungdomsvän och supkamrat med Hjalmar Branting, 

När jag väl kommer till biografin över Branting själv har han ju spelat en viktig politisk roll under alla de föregående!

Läs särskilt SM4

OCH
SM5

Biograf är Lars Ilshammar  Han inleder sitt förord så här:

Hjalmar Branting gömmer sig bakom tredubbla ridåer: sin egen tystnad, en senare socialdemokratisk framgångssaga än hans egen och framför allt de ordrika hyllningarna till "Hövdingen" Om det finns något vidare syfte med denna kort-biografi än att teckna bilden av Sveriges förste socialdemokratiske statminister så är det att frilägga något av personen Branting, att avsakrifiera helgonlegenderna och återställa nationalmonumentet till mänskliga proportioner.

*

Mycket, för att inte säga det mesta, som skrivits om Branting platsar i den panegyriska genren. Lovtalen har prisat hans ädla karaktär, hans rättskänsla och hans självuppoffrande liv. Inte minst den svenska arbetarrörelsen själv har varit skicklig på att väva legenden om professorssonen som gav upp en lysande vetenskaplig karriär och steg ned till folket för att leda det i kamp för demokrati och människovärde.

Brantings far Gabriel var på grund av "klenhet", först patient, sedan från 19 års ålder lärare på det av Per Henrik Ling grundade  Gymnastiska Centralinstitutet. Vid Lings död 1839, då Gabriel B. var 40 år blev han chef. Genom privatpraktik vid sidan om byggde han upp en ansenlig förmögenhet. Brantings mor Emma var 20 år yngre. De gifte sig 1839, först 21 år senare föddes ende sonen Karl Hjalmar.

Hjalmar började skolan före sex års ålder. Efter några år kom han till den nystartade "Beskowska" skolan där även kungaparets barn gick, Branting var således skolkamrat med sedermera Gustav V!:

Bland kända Beskowiter märks statsministrarna Hjalmar Branting och Olof Palme, kung Gustaf V och hans bröder Oscar, Carl och Eugen samt prins Bertil. Vidare Svenska Akademiens ledamöter Sven Hedin, Verner von Heidenstam och Martin Lamm. Andra kända namn är teologen, konstnären och författaren Natanael Beskow, konstnären Richard Bergh, nationalekonomen Gustav Cassel, fysikern Oskar Klein, filmregissören Arne Sucksdorff, vissångaren Sven-Bertil Taube och diplomaten/ finansmannen Ulf Dinkelspiel. Från sportens värld finns även femkamparna Johan Gabriel Oxenstierna, Sven och Björn Thofelt samt skytten Jan Poignant som får representera sporten framför andra i skolan.

När Hjalmar var åtta år förälskade sig mamma Emma i en gift violinist med fem barn och bad om skilsmässa vilket hon fick mot att Hjalmar stannade hos fadern.  Fyra år senare var hon tillbaka igen och gifte sig en andra gång med Gabriel.

Hur detta påverkade Hjalmar finns inte omvittnat. Han var en framgångsrik elev, tog studenten 16 år gammal med sex A i betyget, och hans studentuppsats Hvilken betydelse hafva våra dagars lifligare samfärdsel för folkens andliga och materiella lif? publicerades i Pedagogisk Tidskrift

Sedan åkte han till Uppsala för att bli astronom. Där blev han bl.a. bekant med August Strindberg:

Branting och Strindberg blev sin tids dominerande gestalter inom politik och litteratur. Men 1876 var det en brådmogen gymnasist som beundrade franska revolutionen och en misslyckad författare med farliga åsikter som möttes. Branting läste samhällsomstörtande litteratur. Strindberg hade nyss fått sitt radikala ungdomsverk Mäster Olof refuserat av Dramaten. Båda skulle snart kalla sig nihilister.

Utdrag ur kronologi:
1860 HB föds
1880 Modern Emma dör
1881 Fadern Gabriel dör. Hjalmar ärver en stor summa pengar.
1883 Medarbetare i Stockholms Dagblad och Tiden, väljs in i Publicistklubben.
1984 Gifter sig med Anna von Kraemer. Medlem nr 1 i Stockholms  socialdemokratiska arbetarklubb.
---
1896 Blir invald i andra kammaren på en liberal lista
1902 Informell ordförande för den socialdemokratiska gruppen i andra kammaren.

1905-1919 kan Brantings karriär följas via statministerbiografierna enligt länkar ovan

MEN

1920 bildar han sin första EGNA regering. och blir svensk delegat i Nationernas förbund

"En skara män i rock och höga hattar kommer nedför slottstrappan. Det är den 10 mars 1920. Sveriges och hela Europas, första rent socialdemokratiska regering är på väg från kungen för att ta över Kanslihuset."

Branting var 3 x statsminister:

10/3   1920 - 27/10 1920

13/10 1921 - 19/4   1923

18/10 1924 - 24/1 1925

MEN

han trivdes aldrig i den rollen!

Det var det internationella arbetet i Nationernas förbund som intresserade honom mest. Under sin andra ministär, då han hade samlat på sig " ett kompetent och regeringsdugligt lag", kunde han unna sig lyxen att vara BÅDE utrikesminister och statsminister: "dubbelexcellens".

Men det dubbla ansvaret med sena nätter och nästan ständiga resor blev ingen sinekur, och slet i längden hårt på Brantings hälsa.

När Branting för tredje gången den 18/10 1924 blev statsminister stod det snart klart för omgivningen hur åren slitit på hans hälsa. 

Redan i november, efter en resa till Bryssel, blev han sjuk i influensa som förvärrades med hjärtmuskelinflammation. blodåderinflammation och gallstensanfall. Han bad den 19/1 1925 om att få avgå och trädde tillbaka 24/1 till förmån för Rickard Sandler.
Den 24/2 avled han stilla i sitt hem med trogna hustru Annas hand i sin.

Branting hade i sitt personliga liv många brister:
"Idag skulle han vara en omöjlig politikertyp!"

När Ilshammar försöker sätta fingret på hur han kunde bli en sådan ikon, skriver han bland annat:

 Beskrivningen att han "steg ned till underklassen" är felaktig. Det gjorde han aldrig. Han försökte inte förställa sig eller låtsas vara någon annan än den borgerliga bohem han var.

Kanske var det just denna brist på inställsamhet som lade grund för hans breda förtroende och gjorde att han kunde segra i de många strider som han kämpade både mot höger och vänster.