söndag, februari 13, 2011

Kilroy was there!

Nu är ju glädjen stor - inte bara på Tahrirtorget utan i hela världen!
MEN
Vi som har varit med ett tag bävar:
Det får inte bli som i Ryssland där februarirevolutionen avlöstes av oktoberrevolution, eller i Iran där mullorna tog över....
SvD idag:
Men i värsta fall, tror skeptikerna, kan det sluta med en ren militärkupp, liknande kuppen 1952 när officerare som Naguib och Gamal Abdel Nasser störtade kung Farouk utan att bana väg för demokrati.
 Den här mannen har alltsedan januari 1955 från väggen övervakat vårt liv!
Jag tjatade på den gamle att han skulle på sin blogg berätta om sina äventyr under den spännande resa i östra Medelhavet han gjorde med simklubben Lugi sommaren 1953. Det var ju året innan vi sedan träffades i september 1954 ochjag har sedan i 50 år underhållits med alla spännande äventyr i Wien, Jugoslavien, Grekland, Egypten, Libanon och Italien!

Det blev bara ett avsnitt - men från Kairo!

Kompisarna gav sig i väg på sightseeing tillsammans med våra värdar = den officersklubb som dagarna innan avsatt kung Farouks son Fuad II och utropat republik. Farouk hade sedan ett år tidigare avsatts och flytt till Italien.

Per berättade livfullt hur de en kväll blev inbjudna till en societetsfest där de fick träffa officersjuntans chef Msk Naguib Major General Cairo, 5/7/53 som texten ovan lyder.
Fotografiet är ju glasinramat och därför svårt att scanna!

Egentligen var simmarna "underhållning":medan gästerna minglade fick de tävla i en swimmingpool i anslutning till festlokalen.
MEN
Per berättade också hur det viskades att EGENTLIGEN var det inte Naguib som bestämde utan en överste Nasser...

As Naguib wrote later in his book, Egypt's Fate,

"at the age of 36, Abdel-Nasser felt that we could ignore Egyptian public opinion until we had reached our goals, but with the caution of a 53-year-old, I believed that we needed grassroots support for our policies, even if it meant postponing some of our goals. I differed with the younger officers on the means by which to reach our goals, never on the principles."
 
Nasser, by contrast, thought that any talk of democracy, or of a multi-party system, or of the withdrawal of the army from politics, would allow the Wafd, the Muslim Brotherhood and the other political parties to regain the ground they had lost in 1952. In addition, although on paper Naguib appeared to wield a lot of power, being simultaneously president and prime minister, his authority was curtailed by the fact that he needed a majority vote of the RCC for any decision to be taken, and his opinion was often ignored. The offices he occupied meant that Naguib was responsible for the government's decisions, even though he rarely sanctioned or supported them, and this meant that he was increasingly becoming merely the puppet of others. Eventually, Naguib presented Nasser, by now the real power in the RCC, with an ultimatum: either he was given real power, or he would resign.
In late 1954, however, Nasser accused Naguib of supporting the recently outlawed Muslim Brotherhood and of harbouring dictatorial ambitions. A brief power struggle broke out between Naguib and Nasser for control of the military and of Egypt. Nasser ultimately won the struggle and managed to force Naguib to resign from the presidency of Egypt in November 1954.

 Vi håller tummarna för Egypten denna gång!!

Etiketter: , ,

4 Reflektioner:

Blogger BigBear skrev ...

Spännande värre! Vad hände med Naguib? Han verkar ju ha överlevt, eftersom han kunde skriva memoarer och hålla på.. //K.

13 februari, 2011 21:13  
Blogger den blyga skrev ...

@karl:Vad hände med Naguib?
Han fick husarret tills SADAT befriade honom. Hans memoarer publicerades först efter hans död!

Ur Wikipeda:

Following his resignation, Naguib was then isolated by President Nasser in a Cairo's suburb villa owned by Zienab Al-Wakil, wife of Mustafa an-Nahhas Pasha, ex-Prime Minister of Egypt. Naguib was released from his isolation in 1972 by President Sadat. He died in 1984 and he had a military funeral that was attended by President Mubarak. In the same year, his memoirs were published under the name I was a President of Egypt. The book was reprinted several times and was also translated into English under the title The Fate of Egypt.

14 februari, 2011 12:49  
Blogger Unknown skrev ...

Jaag bævar också.
Hilsen fra Nordnorge
Votre cuisine

16 februari, 2011 18:59  
Blogger den blyga skrev ...

Käre Espen!
Vad hände med H.H.?
Har han gått vilse i köket...

17 februari, 2011 14:57  

Skicka en kommentar

<< Home