söndag, november 09, 2008

Ombytta roller

Alf Henriksson brukar ju se optimistiskt på tingen. men när jag bläddrar fram veckans dikt finner jag:


Morgon i november
Olust står målad i dragen.
Man håller sig lätt för skratt.
Piggnar man till frampå dagen
så är det redan natt.

(Sakta mak, 1968)

Harry Martinsson (1904-1978) var ju å andra sidan de senare åren ganska mollstämd.
Där hittar jag, i Dikter om ljus och mörker från 1971, när jag letar efter en höstdikt denna:

HÖST
Hösten städar hos sig själv med vindar.
Under lönnarna lyser det åter
så som vi år efter år blivit vana att se:
Lövkronornas ljust betagande sätt att falla,
lättheten hos lövhögarna där de vilar på jorden.
Deras skenbarhet döljer ingenting.
Deras sken upplivar sinnet, skänker
en lättnad även sedan de tjänat ut.
De lovar ingenting
och det är skönt.
Deras ärliga frånvaro av löfte
lyser med sin egen skönhetsglöd.

Etiketter:

0 Reflektioner:

Skicka en kommentar

<< Home